Hemma igen

Ja eftersom vi knappt hade någon tid över till bloggandes etc så får det bli ett inlägg nu istl.
Dagarna gick väldigt snabbt. Disney hollywoodstudios, Miami, Universal, Adventure island, spacecenter, helikopter, Seaworld, bushgarden, och shopping. gick dagarna väldigt snabbt.
Kom hem på kvällarna och då blev det poolen innan vi la oss sent.
Tror alla fick handlat mer än dom skulle och vi tackar verkligen för den otroligt bra dollarkurs som varit under hela resan.
Besökte Sirpa o Patrick i Lakemary. Besökte Shamu i hans pool.
Bojan tappade bort nyckeln till huset, kostnad 75$ så det var inte så farligt dyrt.
Bilen tankades en hel del. 3000km totalt hamnade vi på under hela resan.
79 Uturns.
29 åkturer i rollercoasters, bra och mindre bra av dom.
vann 3 livesize Simpsons figurer, blev en intressant incheckning samt färd hemåt...
Åkte verklighetstrogen månuppskjutning på Kennedy spacecenter som faktiskt var mer intressant äv vad man kunde vänta sig.

33 grader om dagarna, 27 på kvällen, 25 om det regnade... var 10 absolut roliga dagar..
bilderna hittar ni på www.dkristensen.com

Orlando

efter en ganska lagom flygning och lite mer flygning.. hämtade vi ut vår WV storbuss...en bil med hur många knappar som helst..automatiska dörrar, sidofönster etc och en massa mer onödigt och körde mot vår adress...
Hämtade upp mat på Wendys och sen var vi framme...
Tror jag börjar få smak för det här med flerrumsboende..istället för ett hotellrum har vi nu 3 sovrum med var sin toalett.. kök, tv rum och ett o annat garage..och inte minst en pool bakom huset...
Jag och bojan hade lite jetlag så vi var upp vid 6tiden nästa morgon, handlade frukost och sen åkte vi runt i Orlando på de flesta malls och outlets..
Spelade äventyrsgolf på nån sjörövarpark och sen handlade lite till.

Vädret här är faktiskt oerhört mycket varmare än vad jag trodde...är kvavt som thailand på dagarna och solen är stark..ca 33 grader hållde det sig idag
//

Florida Hösten 2009..

20 dagar kvar..

den 20September bär det iväg igen.. denna gång enbart Florida.

Daniel, Emilia, Martin, Bojan & Veronica

Teknikens under.

extra säkerthet

inte på riktigt

higway over seas

frukost

hemma

Igår satte vi fot på Svensk mark igen.. Våran medtagna dator slutade som sagt fungera någonstans i Thailand, inte nog med det så krashade minneskortet i min kamera på flyget.. kunde ha varit väldigt tråkigt.., men är glad över att jag säkerthetskopierat 3ggr så bilderna blev räddade tack vare USB minnet...

När vi sen kom hem kunde jag se att 22min film har blivit förstört också, min tanke är att de stora Xrays maskinerna har något att göra med saken... j___a skit.

Martin Fedexade över en ny lite EEpc till oss till LA, men eftersom nya regler gällde med radiosändande utrustning låg den kvar i tullen då vi flög mot Florida..suck...

Vi åkte mer American Airlines till Miami och fick tag i vår nya hyrbil, Lincoln town car, lite bättre och roligare än den andra, vart vi fick laga med silvertejp då lamporna inne i kupen inte ville släckas..

Åkte direkt upp mot Orlando och anlände på den kallaste dagen sedan 1979... frost och minus 1 grad. Inte vad vi väntat oss och inte något som ortsborna gjort heller...Alla hade panik med att rädda sina växter.

Sov på ett motell med antingen full värme eller inget Petter sov nästan inget då han ändrade reglaget ca30ggr under natten.

Vaknade och packade ihop för den stora dagen!, åkte på Buena Vista boulevard in mot Disneyworld.. Ett område lika stort som Stockholm.. Egen polis, brandkår, vägverk, egna pengar, egna regler..Disney är tokigt...
Parkerade för 12 dollar och betalade vår 2 dagarbiljett för 160 dollar. (faktiskt var det värt det)
Besökte Disney hollywood studios och åkte några av de bästa attraktionerna jag provat på. Maten var faktiskt inte särskildt dyr som man kunde förvänta, däremot var de 1000tals produkterna som de säljer lite i överpris.

Men tydligen har hela samhällen utanför området anpassat sig, med billiga hotell och disney outlets.

På kvällen åker vi för att besöka Sirpa & Patrick, jag har trots Petters ihärdiga klagande inte sagt att vi kommer. Så på kvällen rullar vi in i våran bil i några av de finaste kvarteren, enorma hus och gatecommunities överallt... Så klart är dom inte hemma så vi sätter oss i våran bil utanför och väntar...Petter förklarar att här i Florida skjuter dom folk för ingeting och 2 killar i en nersläckt bil på en väg som denna inte är någon ide..efter ett tag åker vi hemåt.

Sover på ett nytt Motell under natten och går upp för frukosten som ingick..vad vi ser när vi kommer ner för att äta är följande. kanelbullar, wienerbröd, kaffe o juice.. till och med jag blir besviken.. Äter på ihop (international house of pancakes) och beger oss mot Sirpa och Patrick igen, nu är dom hemma och vi ska dit på kvällen efter att vi besökt Disneyworld magic kingdom.

Spenderar hela dagen där...så himla välgjort och snyggt allt är, och man förstår att det kostar en del att driva världens största nöjespark.

Äter kvällsmat hos familjen och Petter för förklara sig lite då jag berättar om Petter som är stora fan till Mccain o Pallin.. (Pappan är rektor, mamman lärare och döttrarna lärare.. allihopa med Obama stickers på bilarna)

Åker nermot Keywest dagen därpå..vägen dit går över små öar och ett tag går vägen ovanför vatten och land syns inte någon stans..

Hela keywest är dyrt men otroligt mysigt och avslapnande, gamla trähus överallt och boardwalks runt hela stan som är byggt på en liten ö. Varmt och skönt.

Nån dag senare är vi i Miami..ser art deco distrikten och miami ink..som de gjort om till souvenir butik..

Åker hemåt och såklart blir vi radom selected för extra security screening och de går igenom bagage med sniffers och vi blir helvisiterade.. (igen)..

Sitter nu med jetlagg mitt i natten och kan inte sova...

Short on Florida

Vi befinner oss nu i Key West, akte hit over highway over seas igar.
Var i Disneyworld dagarna innan, besokte Sirpa vid Lake Mary, kort mycket bil.

Eftersom datorn inte fungerar langre och Fedex inte kan leverera sa far vi nu anvanda internetcafes, for 2 cent i minuten..inte sa jatte billigt direkt. far skriva mer sen..

Viva la Vida eller plastic gloves

Ännu en gång anlände vi till Bangkok, Chinatown, Khaosan, MBK m.m.m.m.
Denna gång anlände vi till Riverfront Hotel, en 3 rums lägenhet intill Chaopraya river. Lite längre till alla destinationer med mycket med plats.

Fick skickat hem ett par paket med några kilon så vi slipper övervikten, besökte det mesta i shoppingväg och fick inhandlat en hel del till.

I Bangkok har inga stora förändringar skett, samma butiker fast nya produkter. Lika mycket trafik, lika dålig luft.
Besökte Lebua igen för att inta en kulinarisk upplevelse på 58e våningen.
Efter 3 dagar lämnade vi Mor o Far och begav oss till Survarnabuhimi och med flyget till Taipei.

Blev ännu en gång ombokade och slapp en väntetid på 10 timmar i Taipei. China Airlines tog oss till Los Angeles USA.
Blev rejält försenade då hela pass och immigrations verksamheten fick dataproblem.
Kommer tillslut fram till gränspolisen..lämnade in våra 3 blanketter, tog fingeravtryck och blev fotograferade..Petter går igenom och så är det min tur...
Drar mitt pass igenom dataläsaren och pip... Sir please hold on, säger tanten.
Det anropas kod 99 på radion och en gränspolis kommer och hämtar mig. Tar med mig till ett stort rum med massa stolar, får vänta medans dom tar mitt pass och resehandlingar.
Några minuter senare blir jag eskorterad till ett holding room.

Nu ser jag framför mig ett nekat visum och en förkortad semester.
Kommer tillslut en ny Homeland security vakt och frågar en massa frågor, och tillslut om de får göra en full item search.. behövdes inte och slutligen kan jag checka ut och hämta mitt bagage som har gått helt isönder...

Går ut 3 timmar försenade tar shuttlebussen till Hertz för att plocka upp vår bil, låg lång kö och när jag väl är framme upptäcker jag att vi bokat fel datum på hemisdan... 3 månader fel. Suck.

Att stå en timme i kö igen var inget jag ville, så vi tog shuttle bussen tillbaka till LAX och tog en ny buss till Avis, fick tag på en silverfärgad Dodge någonting och lastade in vårat bagage.
Bilarna i USA måste vara byggt lite annorlunda än hemma, all gas ligger de första 2 millimeterna på pedalen så det innebär att Petter nu funderar på att skaffa stödkrage eller stämma dom för whiplash.
Efter en väldigt ryckig körning hämtade vi upp Johannes och begav oss iväg mot Vegas.

Stoppade ett flertal gånger för att inhandla diverse nödvändig amerikansk bensinmacks proviant.
Rullade in på LasVegas boulevard vid 24 tiden, checkade in på CircusCircus och satta kurs mot Casinot.
Kom isäng någon gång vid 4 tiden på natten med några dollar mer än vad vi började med..=)

Besökte de flesta enormt stora hotell, åt buffe alla måltider och det finns inte ord för hur enormt mycket mat som finns... och efterrätter ...metervis med olika efterrätter..sjukt mycket socker.
Mat, mat och mat..

Venetian var ett nytt hotell komplex..och Markusplatsen inomhus som centrum! Ett torg inomhus med kanaler, gondoler och smågator.. helt otroligt.
Denna dag sov vi på Hooters nya Casinohotell, vann IKEA produkter, fick medlemskort och spelade på 1 centsmaskiner under större delen av kvällen medans vi fick gratis drinkar och öl av serveringstjejerna...
Åkte runt och fick med oss det mesta av allt ökenstaden hade, tror jag.
Begav oss hemåt under kvällen på highway 101 mot LA igen...

Ekonomiskt sett klarade vi oss ganska bra, med tanke på allt vi fick och drack gratis.
På hemvägen stannade vi i en ganska liten förort till Vegas och gick in på Casino hotellet Whiskey petes och Terribles och förväntade oss misären...men faktiskt...lika snyggt och coolt som de större hotellen..och inte att glömma 24/7 - hotdog and beer 1Dollar in all bars!

Nu sitter vi hemma hos Johannes mitt i LA direkt utanför Beverly Center och Sunset boulevard...gött

Do you wanná die in Thailand?

Soliga dagar, lite halvmoniga dagar men framförallt varma dagar.
5e året i rad på Phangang, och det är alltid lika lite som händer och dagarna kan definera vad en semester skall innehålla.
5 personer är vi nu.. 5 olika tidspunkter att vakna, allt mellan 6 och 11.
Frrukost: pancacke with fruit and sweetmilk. Scrabled eggs with toast, butter and jam. Muesli with fruit and youghurt. Orange juice eller kaffe...
Hängmattan med en bok, solning och bad eller insmörjning med lotion.
Alla är vi olika. (en del som trivs med sand i sängen andra med fimpar vid trappen.)
Linda anlände samma dag som oss här på Rainbow, prärie-stitch har varit borta i 4 veckor och en liten tax har tillkommit.

Brevid oss är ett nytt storbygge på gång och överallt grävs det och byggs. Något år till och det kan jämföras med Samui.
7 dagar har vi varit här, och gjort små utflykter till bland annat, Haschtyskarna i begen, elefantungen och aporna, pilbågsskytte och längst upp vid Hat yao med den fina utsikten, som alltid, lika bra och gôtt.
Har ätit redsnapper, minisnapper och 20 olika varianter av fried chicken with cashewnuts.
Petter har gjort åt 3L solkräm.

Imorgon ska vi vidare till Samui och vi åkte in för att lämna tillbaka vesporna.
Jag tycker att jag är den som förespråkat Thailand till det bästa. Det är aldrig några problem och allting löses..alltid ...alltid utan krångel o papper.
5år..Första gången i sällskap med Sirvan,Ali,Astrid o Lilly. Det var som något man inte kunde drömma om..enkelt. Man kan ta sig från Bangkok ut till varenda ö, med Taxi, buss eller vip buss med upp till 5 avgångar per dag. för ca 50kr...
Maten är nyttig,billig och annorlunda..Fruitshakesen ska man inte ens gå in på..man kunde leva på färsk frukt mixad med is.
Shoppade alldeles för mycket och tog massa bilder.
5år sen jag kom hem och tömde resväskorna i vardagsrummet, Pejta & Anna kom först, sen Cecilia...såg film bilder och massa massa historier. 4 månader senare bar det iväg med Cecilia, Nicki och Robin...6 månader senare Petter och Johannes, 1 år efter det hela familjen plus Martin o Robin valde ut alllt det bästa och gjorde en kanon resa.
Nu är vi här Jag (Daniel) Petter, Linda, Mor & Far. I ett Thailand som inte kan jämföras med första resan.

Polisschefen sa till mig idag: För 5 år sedan behövde vi inte ett fängelse, och pekar på den stålinhägnade byggnaden på 10kvm.
För 5 år sen var vi alla vänliga och det var "no problem"

Vi lämnar tillbaka vesporna hos Indiern jag hyrt av i alla år, hans suckar och känner efter med handen undersidan av fordonet. Likadant på de andra 2.
You see here, you bump, you scratch.
Pappa: No, no..no bump at all.
Efter att vi stått och väntat på hur de plockar av underskärmarna (!) på de 3 vesporna som gått 5000mil eller mer, tappar jag tålamodet och ber honom säga hur mycket han vill ha betalt för de smutsiga skärmarna...2400baht..500spänn ..styck.
Okay..du menar att du tänker sätta på nya skärmar och sen låta nästa kund betala likadant..yes..alla kunder vill ha nya vespor..
Pappa säger ifrån..mamma likså..jag ber Petter att börja filma medans jag ringer upp närmaste polisstation.
Yes ! you go and get the police you must pay.

Första gången jag hyrde hos han fick jag det för 150 baht per dag för att han såg mitt indiska visum.

10minuter senare står vi allihopa hos polisen, han ber oss komma tillbaka med skärmar och vespor plus ägare.
(På vägen sprang killen efter oss för att ta tillbaka sina skärmar som vi tagit med.)
Jag, Petter och Pappa går tillbaka, jag ser min vespa komma åkandes och ber killen hoppa av, vi ska ta med den till polisen,
No, säger han och försöker åka iväg. jag sträcker mig fram och drar ur nycklarna, nu börjar det inte bli så trevligt..han slår ut och kör på mig med vespan och frågar
Are you stupid, do you wanna die in thailand?
Petter o Pappa går snabbt iväg för att hämta deras vespor som inte gillas, de skriker och är rejält förbannade..kommer tillbaka till stationen och väntar på honom,
Vi förklarar att det är helt befängt att vi ska betala 6600baht för det här...den ena uthyraren..hans thailndska fru är med och förklarar sig på sitt språk.
Det diskuteras, filmas och nya skador "upptäcks".. Polisen säger att OK, 1000baht och det fåt täcka kostnaderna för nya.. hon går med på det och ber oss köra tillbaka vesporna. Aldrig ropas det i kör.
Kvinnan börjar klaga då polisen räcker henne de 1000bahten, hon menade visst per styck, hon får till svar, nu får det räcka.
Mamma säger til kvinnan: I hope it was worth every bath. Hon stirrar...tomt och säger inget mer.
Polisen räcker oss passen och förklar att det inte är som det varit längre.
Ingen hinner med längre, transporterna, byggen, polis och butiker.. turisterna står för landets inkomst ..vad händer om 5år till när det nya Mallorca är byggt?


Som sagt imogon åker vi vidare til Samui, Chaweng beach och Corto Maltese, en gömd pärla bland allt alllt annat.