Do you wanná die in Thailand?

Soliga dagar, lite halvmoniga dagar men framförallt varma dagar.
5e året i rad på Phangang, och det är alltid lika lite som händer och dagarna kan definera vad en semester skall innehålla.
5 personer är vi nu.. 5 olika tidspunkter att vakna, allt mellan 6 och 11.
Frrukost: pancacke with fruit and sweetmilk. Scrabled eggs with toast, butter and jam. Muesli with fruit and youghurt. Orange juice eller kaffe...
Hängmattan med en bok, solning och bad eller insmörjning med lotion.
Alla är vi olika. (en del som trivs med sand i sängen andra med fimpar vid trappen.)
Linda anlände samma dag som oss här på Rainbow, prärie-stitch har varit borta i 4 veckor och en liten tax har tillkommit.

Brevid oss är ett nytt storbygge på gång och överallt grävs det och byggs. Något år till och det kan jämföras med Samui.
7 dagar har vi varit här, och gjort små utflykter till bland annat, Haschtyskarna i begen, elefantungen och aporna, pilbågsskytte och längst upp vid Hat yao med den fina utsikten, som alltid, lika bra och gôtt.
Har ätit redsnapper, minisnapper och 20 olika varianter av fried chicken with cashewnuts.
Petter har gjort åt 3L solkräm.

Imorgon ska vi vidare till Samui och vi åkte in för att lämna tillbaka vesporna.
Jag tycker att jag är den som förespråkat Thailand till det bästa. Det är aldrig några problem och allting löses..alltid ...alltid utan krångel o papper.
5år..Första gången i sällskap med Sirvan,Ali,Astrid o Lilly. Det var som något man inte kunde drömma om..enkelt. Man kan ta sig från Bangkok ut till varenda ö, med Taxi, buss eller vip buss med upp till 5 avgångar per dag. för ca 50kr...
Maten är nyttig,billig och annorlunda..Fruitshakesen ska man inte ens gå in på..man kunde leva på färsk frukt mixad med is.
Shoppade alldeles för mycket och tog massa bilder.
5år sen jag kom hem och tömde resväskorna i vardagsrummet, Pejta & Anna kom först, sen Cecilia...såg film bilder och massa massa historier. 4 månader senare bar det iväg med Cecilia, Nicki och Robin...6 månader senare Petter och Johannes, 1 år efter det hela familjen plus Martin o Robin valde ut alllt det bästa och gjorde en kanon resa.
Nu är vi här Jag (Daniel) Petter, Linda, Mor & Far. I ett Thailand som inte kan jämföras med första resan.

Polisschefen sa till mig idag: För 5 år sedan behövde vi inte ett fängelse, och pekar på den stålinhägnade byggnaden på 10kvm.
För 5 år sen var vi alla vänliga och det var "no problem"

Vi lämnar tillbaka vesporna hos Indiern jag hyrt av i alla år, hans suckar och känner efter med handen undersidan av fordonet. Likadant på de andra 2.
You see here, you bump, you scratch.
Pappa: No, no..no bump at all.
Efter att vi stått och väntat på hur de plockar av underskärmarna (!) på de 3 vesporna som gått 5000mil eller mer, tappar jag tålamodet och ber honom säga hur mycket han vill ha betalt för de smutsiga skärmarna...2400baht..500spänn ..styck.
Okay..du menar att du tänker sätta på nya skärmar och sen låta nästa kund betala likadant..yes..alla kunder vill ha nya vespor..
Pappa säger ifrån..mamma likså..jag ber Petter att börja filma medans jag ringer upp närmaste polisstation.
Yes ! you go and get the police you must pay.

Första gången jag hyrde hos han fick jag det för 150 baht per dag för att han såg mitt indiska visum.

10minuter senare står vi allihopa hos polisen, han ber oss komma tillbaka med skärmar och vespor plus ägare.
(På vägen sprang killen efter oss för att ta tillbaka sina skärmar som vi tagit med.)
Jag, Petter och Pappa går tillbaka, jag ser min vespa komma åkandes och ber killen hoppa av, vi ska ta med den till polisen,
No, säger han och försöker åka iväg. jag sträcker mig fram och drar ur nycklarna, nu börjar det inte bli så trevligt..han slår ut och kör på mig med vespan och frågar
Are you stupid, do you wanna die in thailand?
Petter o Pappa går snabbt iväg för att hämta deras vespor som inte gillas, de skriker och är rejält förbannade..kommer tillbaka till stationen och väntar på honom,
Vi förklarar att det är helt befängt att vi ska betala 6600baht för det här...den ena uthyraren..hans thailndska fru är med och förklarar sig på sitt språk.
Det diskuteras, filmas och nya skador "upptäcks".. Polisen säger att OK, 1000baht och det fåt täcka kostnaderna för nya.. hon går med på det och ber oss köra tillbaka vesporna. Aldrig ropas det i kör.
Kvinnan börjar klaga då polisen räcker henne de 1000bahten, hon menade visst per styck, hon får till svar, nu får det räcka.
Mamma säger til kvinnan: I hope it was worth every bath. Hon stirrar...tomt och säger inget mer.
Polisen räcker oss passen och förklar att det inte är som det varit längre.
Ingen hinner med längre, transporterna, byggen, polis och butiker.. turisterna står för landets inkomst ..vad händer om 5år till när det nya Mallorca är byggt?


Som sagt imogon åker vi vidare til Samui, Chaweng beach och Corto Maltese, en gömd pärla bland allt alllt annat.